Telefonen ringde precis och displayen skrev glatt Filip. Jag som var någon helt annan stanns i mitt lilla huvud stod ett tag (kändes som evigheter, men i själva verket var det sekunder) och funderade på varför han ringde mig.
Kanske inte låter så konstigt, men jag tänkte inte på rätt Filip. Jag hade/ höll på att prata handboll med A medan telefonen ringde och jag måste erkänna att jag fortfarande var inne i diskussionen när jag kollade på displayen. Jag blev stående med telefonen i handen sägande Filip med en förundrande ton medan det i mitt huvud surrade: varför ringer Filip Jicha mig? När min hjärna hade kommit tillbaka till verkligheten och jag såg A:s min och på den syndes det att hon fatta direkt vad som hade slagit mig. Jag kan bara säga ensak jag skämdes (eller skäms) så jag blev super fnittrig. Gud, vad pinsamt.
Känns dock som jag nu har fått det bekräftat: jag pratar för mycket handboll. När jag tänker på det, vad pratar jag mer om?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar