Det är en sak att bestämma sig för något och det är en helt annan sak att sen genomföra det. Jag har bestämt mig för att övervinna mina demoner men det är inte så lätt som det låter. Mina planer om en clean start i måndags har gått åt fanders och jag vill så gärna komma igång. Jag vill bli frisk, lycklig och normal.
Ja, normal. Jag har inget normalt förhållande till mat och jag vill ha det. Jag vill inte svälta mig i två månader för att sen hast äta i tre. Men som alla säger du är frisk från anorexin. Mm, vist det är jag. Till en viss del. Helt frisk kommer jag aldrig att bli, men jag kan bli mer frisk än så här. Jag vill verkligen inte gå omkring och tänka på mat hela tiden. Jag har tillägnat de senaste sju åren till det. Antingen hur jag ska slippa undan att äta eller vad jag ska äta.
Det jobbigaste är de tre smårösterna som jag har, den normala som vet hur man ska leva, den som tillhör den anorexiska Lein som säger till mig att inte äta (inte dricka för den delen heller – för vatten kan göra dig fet) och den hets ätande Lein som säger gå och kolla vad som finns att äta.
Nu tänker du säkert men lyssna på den ”normala” då, om du ändå hör rösten följ den. Men det är inte så lätt som det låter. Och det här är min förbannelse, mina demoner och framför allt mitt plågade jag. Men jag vet ensak och det är att jag kan komma över det här. Jag kan och jag ska!
Inlägg
