One Of These Nights

Jag hatar verkligen den här känslan. Känslan att man inte räcker till, att man är värdelös, fet, äcklig och ful. Och jag bävar för att se mig själv i spegeln. Jag vill inte mer, jag vill bara bli frisk. Slippa alla ätstörningar och allt skit. Jag vill leva mitt liv som en vanlig människa. Jag vill inte att mitt liv ska kretsa sig om mat, mat, mat och hemska tankar.

Varför ska det vara så svårt att bli frisk? Varför känns det helt normalt för mig att svälta mig i flera månader bara för att sen hets äta?

Hum. Dels sen jag är livrädd att bli så gravt anorektisk igen att jag dör – det var ju så nära. Och sen dels sen om jag äter fort så kommer inte tankarna – det är som jag inte har ätit överhuvudtaget. Sjukt men sant.

Jaja, nu ska jag ta mina demoner och skuta vidare.